månadsarkiv: mars 2018

Hur jag blev översättare:

När jag var femton år gammal bestämde min mamma att vi skulle flytta till Sverige. Under de kommande åren fick jag gå i ett svensk gymnasium i Helsingborg, lära mig svenska och börja läsa svenska böcker och sakna mina polska vänner något otroligt, så som bara en ung person kan sakna. Det var några år innan någon av oss fick var sin e-mailadress och långt innan kommunikationsformer som skype eller chat blev uppfunna. Därför nöjde vi oss med traditionella brev. Varje vecka vandrade jag till postkontoret med ett tjockt kuvert fyllt med torkade blommor och blad samt flera A4 ark där jag framför allt berättade för vännerna om böcker jag hade läst och gillat. Ganska snart upptäckte jag att många av mina älsklingsdikter och noveller saknades i polsk översättning, så förutom att berätta handlingen började jag översätta hela fraser och verser. När jag började läsa litteraturvetenskap på universiteten först i Göteborg och sen i Stockholm fanns e-mail, men den vägen verkade för oromantisk för mina tappra översättningsförsök, så jag slutade med dem. Några år gick och jag var på god väg att bli en välutbildad arbetslös humanist. Efter examen blev jag antagen på ett utomordentligt översättarseminarium som hölls på Södertörns Högskola. Där förstod jag att mina ungdomsförsök som jag kallade översättningar för alltid borde stanna i de för länge sedan gulnade kuverten någonstans på vinden hos mina vänner. En text, en viktig och vacker text är inget att leka med. Den är på största allvar.

För att göra hela historien kort: jag blev översättare på grund av kärlek till litteratur och just svenska språket låg nära till hands, men jag är inte säker om jag skulle ha valt samma väg om min familj hamnat i Danmark eller i Frankrike…

För mig är svensk och finlandssvensk litteratur sammanflätade på en mycket djupare nivå än språket. Säkert inte alltid, men i just de böcker jag arbetar med verkar det som om himlen över dem är densamma, karaktärerna andas samma luft. Förra året översatte jag Agneta Pleijels Doften av en man, där unga Agneta läser och citerar Edith Södergran. Jag har just lämnat ifrån mig översättningen av Ebba Witt-Brattströms Århundradets kärlekskrig som är en tribut till Märta Tikkanens klassiska poem. Athena Farrokhzad flätar in Södergran i sin Vitsvit. Men den finlandssvenska författare som jag har sysslat mest med är Tove Jansson och hon är i en klass för sig. Hon har länge varit känd och hyllad i Polen för Muminserien, men hennes böcker för vuxna lämnades i skymundan. Efter succén med Boel Westins biografi, bestämde sig förlaget som jag samarbetade med att satsa på Toves noveller. På så sätt blev det fyra böcker på tre år: Meddelande, Brev, Solstaden samt nyutgivning av Bildhuggares dotter i en redan existerande översättning av Teresa Chlapowska.

Böcker jag skulle vilja översätta / mina favoritöversättningar:

Jag tycker att bland andra Monika Fagerholm och Kjell Westö förtjänar att bli översatta till polska. Och Philip Teir, som skriver så fantastiskt om familjen. Edith Södergran har endast en liten, mycket svag samling på polska, jag har länge gått och tänkt på att samla de översättningar som min professor Leonard Neuger gjort och publicerat i olika tidskrifter, och göra några till. Tack vare en bekant svensk poet fick jag Känslornas mysterier av Peter Mickwitz sända till mig. Och den är så häftig att jag har börjat arbeta med den trots att jag inte har funnit en intresserad förläggare än. Men jag är övertygad om att det ska bli av så småningom. Jag ska just påbörja en översättning av Johanna Holmström som har skrivit Själarnas ö, en underbar och skrämmande aktuell bok. Och självklart vill jag översätta varenda mening som Tove Jansson skrivit och som ännu inte finns på polska.

Översättandets nöjen och utmaningar:

Det är inte språket, för det går att spåra de ord som rikssvenskan inte använder. Utmaningen ligger bortom det, det är en osynlig hinna som ska överträdas. Det är kriget som tog på Finland så hårt. Agneta Pleijel skriver så vackert om det: ”Spårvagnsskrammel. Svalor och måsar. Doft av bonvax på restauranger med bländvita dukar. Det är inte hennes minnen. Det är att bli påmind om en värld som inte är upptagen av att förvisa historia. Sverige, som undgick kriget, river kvarter och stadskärnor, med kraterhål som efter bomber. Medan högst påtagliga bomber ödelade Helsingfors. Här finns en särskild sirlighet hos människor. En höviskhet.” Och senare: ”En stor del av sommaren tillbringar hon i Helsingfors. Som är en oas. En bukett blommor på en klippa vid havet. Ett välkomnande värn. En av de vackra arktiska huvudstäderna. Uspenskijkatedralen. Sveaborg. Allt är en smula kärvare än hemma och med en historia som Sverige glömt.” Jag skulle inte kunna ge bättre beskrivning av den skillnaden. Det är en annan sorts längtan man har till Helsingfors och människorna där än till Stockholm helt enkelt. Och så har ni så underbart och förbaskat mycket hav och sjö, alla kobbar och skär, de har ju ingen motsvarighet på polska, så vi löser det med usla beskrivningar.

Finländsk litteratur i Polen:

Den svenska litteraturen har under de senaste decennierna tagit allt strålkastarljus från andra nordiska länder. Men tack vare intresset för Tove Jansson har jag haft åtskilliga tillfällen att tala om Finland och finlandssvensk litteratur för publiken, i radio- och pressintervjuer. Det finns intresse för Norden i stort, men eftersom många polacker emigrerar just till Finland, hoppas jag på att de kan ta hem det bästa av ert land, dvs. litteraturen. Vi har flera erkända översättare från finska, Bozena Kojro har till och med startat ett eget förlag för att introducera bra finsk litteratur i Polen. Jag måste nämna min fantastiska kollega Sebastian Musielak som 2017 mottog Statens utländska översättarpris och som varje år presenterar ett eller flera finska namn för den polska publiken. Sebastian och jag, aktiva inom Polska Litteraturöversättarföreningen, har just fått besked att FILI vill bidra till den översättarworkshop för unga översättare från finska till polska som Sebastian ska leda och som enligt vad vi har tänkt oss ska resultera i att flera unga, energiska entusiaster ska smitta polska förläggare och läsare med sin kärlek för litteratur från Finland.

Justyna Czechowskas översättningar är listade i vår översättningsdatabas.