Hur jag blev översättare:

För mig är översättningen ett spel med orden. Och jag har hittat några finlandssvenska författare, som har ett skönt språk (Bo Carpelan, Tove Jansson).

Därtill är jag intresserad av historia och det är ganska många i den finlandssvenska litteraturen som skriver mycket poetiskt och intressant om Finlands historia (Kjell Westö, Ulla-Lena Lundberg, Jörn Donner, Lars Sund).

Böcker jag skulle vilja översätta / mina favoritöversättningar:

En mycket bra bok om ni kan nämna den.

Översättandets nöjen och utmaningar:

Eftersom jag också kan finska, är det inte så svårt för mig, men problem finns alltid. Till exempel gatunamn. Ester vet finska gatunamn på finska. Men eftersom Westös personer lever bland svenskspråkiga gatunamn så lämnar jag dem i texten och anger finskspråkiga gatunamn i slutet av boken.

Bland annat har jag nyligen skrivit en bok om Sveriges historia, kultur och ekonomi och det handlar också Finland i Sverige och finlandssvenskar. Troligen kommer den ut under våren.

Finländsk litteratur i Estland:

Jag tror att intresse inte handlar om litteraturen utan om författarna. Kan säga att omtyckta är t ex Kjell Westös böcker om Helsingfors. Några kritiker har nämnt mina översättningar av Kjell Westös Där vi en gång gått (Kus kõndisime kunagi) och Ulla-Lena Lundbergs Is (Jää) bland de årets bästa översättningar.

År 2007 var Arnovers översättning av Bo Carpelans Berg (Suve varjud) bland nominerande till årets bästa översättning. Just nu översätter han Kjell Westös Den svavelgula himlen.