Hur jag blev översättare:

Jag har alltid varit bokmal och blev översättare till stor del för att jag trivdes med ord, med att pyssla med dem, som en sorts terapeutisk sysselsättning. Svenska blev så småningom mitt huvudämne på universitetet och att bli översättare var ett sätt att fortsätta jobba aktivt med detta nya språk. Än idag jobbar jag främst från svenska till mitt modersmål engelska.

Jag fick kontakt med finlandssvenska böcker på ett tidigt stadium, tack vare min medverkan i den brittiska tidskriften Swedish Book Review, som presenterar hela den svenskspråkiga litteraturen inklusive den finlandssvenska. En av mina första översättningar i tryck var faktiskt en novell ur Kjell Lindblads Regnmannens berättelser (1988).

Böcker jag skulle vilja översätta / mina favoritöversättningar:

Jag hade gärna översatt Lena Lundbergs roman Is som jag tyckte så mycket om, men den gjordes av en – givetvis mycket skicklig och känslig – kollega till mig, Thomas Teal i USA. Just nu är den bok jag gärna skulle vilja översätta till all lycka precis den bok jag nu tar itu med: Brev från Tove, i urval av Boel Westin och Helen Svensson (2014).  Den tjocka volymen som fångar Tove Janssons liv genom hennes brev är en skatt som nog blir en ganska stor utmaning men även helt fascinerande att jobba med.

Översättandets nöjen och utmaningar:

Utmaningen ligger, som jag ser det, i att förbli flexibel och medveten om att man inte har samma kompetens i detta samhälle och kultur än i det rikssvenska och helt enkelt ska vara beredd att be oftare om hjälp. När jag var nybörjare i yrket fanns det en viss gammaldagskänsla med finlandssvenskan som jag gillade. Nu tror jag att språket har vuxit till sig på olika sätt, blivit djärvare, skapat en egen modern identitet som vågar ta in t.ex. fler finska ord. Det känns alltid roligt och lite speciellt att jobba med finlandssvenskan, om det nu gäller klassiker som modernisten Hagar Olssons Chitambo från 1933 eller romanerna av Hannele Mikaela Taivassalo, vars texter jag har sysslat med sedan länge. Jag trivs med berättarstilen och den lite drömartade, sagolikt flytande stämningen i hennes texter.

Finländsk litteratur i Storbritannien:

Den finländska litteraturen har ingen central ställning på den brittiska bokmarknaden, men den blomstrar i periferien och har dessutom uppmuntrats av och fått förnyad genomslagskraft som följd av den nordiska deckarvågen de sista åren. ‘Nordic Noir’ som den kallas har lett till snabbt växande möjligheter för översatt litteratur i andra genrer.

Bland deckarförfattare som har kommit på engelska kan jag nämna Antti Tuomainen och Kati Hiekkapelto.

Finlands skönlitterära romanskörd representeras i mitt land numera av ett antal namn, bl.a. Monika Fagerholm, Kjell Westö, Philip Teir, Kristina Carlson, Sofi Oksanen och Rosa Liksom. Ungdomsromaner av Salla Simukka och Maria Turtschaninoff har uppmärksammats hos oss den senaste tiden och tack vare hängivet arbete från förlaget Sort Of Books och dess översättare har den brittiska läsaren nu tillgång inte bara till hela muminvärlden utan också till nästan alla Tove Janssons romaner för vuxna.

Trots att vi som enskilda översättare gör vårt bästa för att fungera som scouter och främja Nordens litteratur brukar författarnas genombrott i den engelskspråkiga världen inte sällan bero på energiska insatser från agenter och dynamiska småförlag, och även FILIs roll som finansiell stödgivare och informationscentrum är ofta avgörande.

Sarah Death’s översättningar är listade i vår översättningsdatabas.